I dessa sommartider är det nog många som längtar till att få ”kasta ankar”. Även jag har tänkt en hel del den sista tiden på att kasta ankar, med då i bemärkelsen att försöka kasta bort alla de ankarvärden som vi dagligen blir utsatta för.
För er som inte är bekanta med termen ankarvärde, eller förankringen som det även kallas, så kan det förklaras som det psykologiska mönster som beskriver en utbredd tendens att i alltför hög grad förlita sig på den första information (ankaret) som erbjuds när man fattar ett beslut. När ett ankare väl har fastnat kommer senare bedömningar att göras genom justering från detta ankare, och vi vågar ofta inte röra oss alltför mycket ifrån detta värde. Vi har blivit ”prajmade” med ett värde som vi inte kan värja oss ifrån och som vi oftast inte ens vet om att vi bär på.
Det finns mängder med sådana här exempel i vår vardag; priser på lägenheter eller begagnade bilar t.ex. Vi bildar oss alltid en uppfattning om det pris som vi är villiga att betala genom att justera utifrån utgångspriset. Även när vi handlar mat på affären blir vi utsatta för detta då vi t.ex. ser en skylt ”Max 4 stycken per hushåll”, direkt så utgår vi ifrån detta värde när vi bestämmer hur många vi skall köpa, vi korrigerar kanske ned det till 2 stycken men det är sannolikt dubbelt så många som om vi inte hade haft vårt ankarvärde.
Det är också detta psykologiska mönster som Fredde i Solsidan använder sig av när han vill få tillåtelse av Mickan att åka iväg med grabbarna över en helg; han startar konversationen med att säga att han funderar på att åka jorden runt ett antal månader. Detta sätter Mickans ankarvärde. Med det som utgångspunkt korrigeras det sedan ned till endast en helg med grabbarna och Mickan känner att hon ”vunnit” när hon i själva verket blivit förförd.
Även i vår ekonomiska vardag finns det åtskilliga exempel; budgetar, projektestimat, timpriser m.m. Vi kan ofta reagera på att ett utgångsläge för en budget är för högt, eller för lågt, eller att ett projektestimat är alldeles för högt, men när vi sedan ska skapa oss en egen uppfattning över en rimlig siffra kommer vi, omedvetet, att alltid utgå ifrån ankarvärdet och justera utifrån det. Detta kan leda till att vi tror oss göra egna förnuftiga och välgrundade beslut när vi i själva verket inte känner till att vi har blivit förförda.
Hur ska vi då göra för att inte bli förförd av alla dessa ankarvärden? Jag har inget svar på detta men ett första steg är att bli medveten om och reflektera över detta mönster, för om vi nu ska bli förförda är det väl bättre att vara medveten om att man blivit det, eller? Vi kan även se till att det är vi som förför genom att bli först med att sätta ankaret.